Bländas av allt som är vackert.

Duktig på att locka fram skrattet.

Tycker om att dansa, helst knasigt.

Skönhetsprodukter är intressant och kul

men tycker inte det är nödvändigt.

Önskar ibland att hon var hårlös.

Gillar färgglatt men skulle helst vilja gå naken.
Älskar rosa och rosor.

Favoritstrumpor är med hjärtan på.
Tycker att ekolgiskt är bra.

Förundras av skogens magi.

Söker sanning.

Tror på änglar, kärlek och universum.

Tittar gärna upp på månen och stjärnorna.

Njuter av det lilla.

Uppskattar ärlighet.

Ställer kluriga frågor som hon egenligen redan vet svaret på.

Är gärna ensam men älskar människor.

Mysa och prata med djur ger henne lugn.

Lyssnar på ljuv musik med fina ord.

Tid för eftertanke, för att finna balans.

Förmedlar genom att skriva.

Att måla ger ro.

Stora känslor.

Idag skiner solen, idag känner jag mig levande.
Att välja, att välja rätt, att välja det man själv mår bra av, att välja sig själv.
Jag är duktig på att grunda mitt förflutna, mitt liv, jag vill lära mig, jag vill utvecklas, jag vill blomma.

Inte alltid kul att titta tillbaka om och om igen. Idag kan jag förstå, acceptera och förlåta.
Alla de människor som gjort mig illa. Tack för allt ni gett mig, alla tårar, alla självmordstankar, alla spyor, alla ord, alla snubbelben. Idag tackar jag er. Idag förlåter jag er. Idag förlåter jag även mig själv för att jag snubblade in i det dåliga som gjorde mig så ont, till osanning, till svek. I hopp om att få vara som alla andra, vara lika duktig, lika vacker. Jag svek mig själv, skadade mig själv både psykiskt och fysiskt för vad?!  Lärdom såklart. Idag vill jag inte inte vara som alla andra, jag vill vara mig själv, jag vill vara färgglad, jag vill vara klok, jag vill vara en förebild, jag vill hjälpa, jag vill vara sann. Många såg mig som alltid lika glada Lina. Idag inser jag att jag kämpade så för att vara glad, jag kämpade så för att göra alla andra människor glada. Att det var min livsuppgift. Den där clownen har räddat mig många gånger. Men ifrån vad undrar jag, kanske för att inte gå under. Genom att övertyga mig själv att allt är bra, att jag är glad och lycklig, för det är väl det allt handlar om attraktionslagen. Du blir vad du sänder ut. Ja, för jag ville så gärna vara glad och lycklig. Hörru, mig lurar du inte, en känsla så stark, som jag både hörde och kände, en känsla som jag inte ville lyssna på. Jag föll, jag föll hårt, jag orkar inte, inte ens lite. Idag vill jag leva, leva för mig. Jag snubblar då och då, jag erkänner, jag är inte perfekt och jag lär mig. Det är okej, jag är okej. Att få vara ensam, att få vara i tystnad, att få känna, att få lyssna på sitt innersta väsen, det är äkta, det är kärlek och där bor sanningen! Jag vågar...   

Jag vill tacka några underbara människor som funnits, lyssnat och väglett mig på min resa.

Anna-Karin Berg
Kent Jansson

Cissi Ranström

Joakim Mogren

Annelie Hallstensson
Marie Andersson

Anette Berg

Jag är er för evigt tacksam!   

För varje människa jag möter får jag en känsla. Ibland en god, ibland en dålig.
Det kan vara från en familjemedlem, god vän, en ytlig bekant till och med från en okänd människa.
Ibland vrider magen till och vill säga mig något. Det gäller att lyssna.

Speciellt obehag får jag när jag träffar en människa som jag egentligen inte alls tycker om.
I mina ögon elaka människor. Vissa människor är starka i sig själv. Tar för sig här i livet och vill gärna vara i mitten. Egentligen ganska egotrippade människor och har ingen aning om vad som finns vid sidan om.

Sen finns det svaga människor. Eller ordet svag gillar jag inte. Är vi verkligen svaga? Alla har vi väl en kamp att vinna, vare sig vi vill prata eller ens se den. En snäll människa som vill väl. Som gärna vill finna en plats att få vara delaktig, en människa som inte vill göra skada eller sticka ut. Hellre tyst än pratar just bara för att inte kunna bli dumförklarad och sätter alltid andras behov framför sina egna. Jag har alltid varit snäll. Haft något sjukligt behov av att bli omtyckt. Försöka intala andra att det går faktiskt att gilla en tjockis.

Om jag anstränger mig lite mer, om jag försöker hålla upp en glad fasad, om jag presterar bättre, om jag på något vis lyckas övertyga andra att jag kan ha ordning och reda. Då kanske de gillar mig?!
Vem försöker jag lura.

Min dröm har nog alltid varit att passa in, vara lika duktig och lika bra som alla andra. Att få vara en person som syns. Inte den där personen som står i hörnet med låg självkänsla och dåligt självförtroende. Att inte vara något annat än just den där tjockisen. Kanske ett fån eller en clown som då och då fick sina nära och kära att skämmas.

För varje dag väljer jag att gilla mig själv igen.  Även om gårdagen var full av prövningar och jobbiga möten.
Så försöker jag ställa mig framför spegeln varje morgon och le mot mig själv.
Idag bli en bra dag!

Ibland måste man förlåta människor för att de inte vet bättre.
Ibland måste man även kunna förlåta sig själv för saker man gjort som man inte är alls stolt över.

Jag vill gärna hjälpa andra människor. Men samtidigt har jag lärt mig att man inte kan hjälpa dem som inte vill bli hjälpta.  Att man bara kan hjälpa sig själv. Lära sig vad man tar in och hur man låter andra påverka en.

Man måste  även låta människor komma och gå. Alla utvecklas vi olika och behöver varandra kanske bara för ett tag eller en längre tid. Men man kan aldrig tvinga någon att vara en del av sitt liv som inte vill vara där.

Jag har alltid velat haft många människor runt mig. Kanske har jag känt mig som mest levande då.
Nu kan jag faktiskt uppskatta min egen ensamhet. Få andrum, kraft och eftertanke.
Få en chansen att släppa de där känslorna som tynger mig och ifråga sätta varför de egentligen finns där.

Vi bor på ett ställe som kallas jorden. Där vi alla är olika. Vi upplever, tänker och tycker olika.
Om vi väljer att med respekt och lite mer förståelse till varandra tänk så mycket medveten lära vi kan finna i varandra. 

Jag är bra på mitt egna speciella vis.
Varken mer eller mindre och att även jag har rätten att tycka, tänka, känna och säga min mening.

                                                                                                                              LnZ

Nu för tiden är jag väldigt tacksam till egentligen allt som kommer i min väg.

Både till de saker som gör ont och de saker som får mig att le.

Allt är inte så lätt det vet jag.
Idag väljer jag att se det som prövningar som gör mig både starkare och klokare.
Att kunna välja och stå emot det som är dåligt och kunna stå upp för sig själv och andra medmänniskor.

Jag är en granskare. Som både granskar världen och mig själv ganska hårt.
Det kan vara väldigt jobbigt. Jag ser, lyssnar och känner väldigt starkt.
Inte för att jag vill dömma utan bara försöka förstå.
Att stundtals känns det lite upp och ner när jag inte får ihop det.
Det är då jag börjar ifrågasätta.

Idag är jag tacksam att jag börjar förstå mig själv bättre och att det faktiskt finns en mening med allt.
Även att just jag finns till.

Kärlek 

Livet är fullt av dem.
Inte så konstigt att man börjar funderar ibland.
Ska det vara såhär?!

Man ska göra karriär
Men man får inte verka märkvärdig

Man ska tjäna massvis med pengar
Men man får inte skryta om dem

Man ska vara egoist
Men det är något fult

Man ska ha de senaste prylarna.
Men blir vi gladare av dem?

Man ska vara bland rätt folk.
Men känns det verkligen tryggt?

Man får inte öppna upp sig
För man får inte visa sig sårbar

Man får inte be om hjälp
För då innebär det att man är svag.

Man får inte vara god
För då blir man lätt utnyttjad

Man ska tänka på sin utsida
Men alla tycker om det naturligt vackra.

Man ska ha ett fint välstädat hem
Men det finns så mycket annat som är både roligare och viktigare.

När jag nu funderar på allt detta.
Är det kanske inte så konstigt att livet blir hårt, dömande och kallt.

Att vi människor fokuserar helt fel. Oftast på andra människor.
Det är så lätt att trampa på någon annan för att höja sig själv idag.
I hopp att saker och ting ska kännas lättare för en själv.
Det är tragiskt!

Vi människor är så otroligt duktiga på att lägga energi på vad andra gör.
Vad de säger och hur de beter sig. När vi egentligen borde fokusera på oss själva.
Kanske är det avundsjukan som spelar in.

Frågorna vi ska ställa oss själva är;
Vad gör oss glada och vad får oss att blomma?
Vilka sorters människor vill vi ha runt oss?
Hur vill vi leva?

De svaren kan ingen ta ifrån oss. 
De är våran verklighet trots att omvärlden kanske vill annorlunda.
Va sann mot dig själv! 

Lika söker Lika....*

Något som är tänkvärt.

Hur mår vi egentligen?!
Det är ganska lätt att bara köra på.
Måsten, krav och andra människor som påverkar vårat mående.

Den här biten tycker jag är viktig.
Att våga se vad som finns framför sig.

Jag tror att många är kapabla till den biten.
Men vi är för självupptagna eller vi väljer att inte se.
Det blir enklast så.

Detta är skrämmande.
När jag själv mådde som dåligast i vintras fick jag höra.
Ja, vi har sett att du har mått dåligt.
Första tanken var; Varför tog de mig inte åt sidan, sträckte ut sin hand och sa vi hjälper dig.
De valde istället att gå undan.

Jag tycker vi ska börja hjälpa och stötta varandra.
Lär oss se och lyssna.

Det kan vara ganska svårt, ganska jobbigt och ganska obehagligt. Det vet jag.
Men det är så otroligt viktigt att vi inte slutar bry oss om våra medmänniskor.

Om folket runtomkring dig mår bra, mår även du bra!  

Ja , kanske... men det låter bra tråkigt. 

Att få stå på en scen och inspirera folk...*